Vita linnegardiner, nytvättade, manglade, strukna.
Igår hängdes de upp, arrangerades i rena fönster.

Det skulle komma gäster,
de skulle titta inom när de ändå var här i dessa trakter
och vad gör då inte ett så fint intryck som vackra gardiner,
så tänkte hon.

Nu är gardinerna redan solkiga, blåsten tog tag i dem
när hon öppnade fönstren för att vädra ut den unkna luften.

Gästerna kom, tittade inom.
Besöket var över på fem minuter.

Tyvärr, en annan gång, sa de,
när hon ville bjuda in dem för att
ta del av snittarna hon gjort i ordning.

Nåja, det finns så kallade vänner
och så finns det VÄNNER,
så funderar hon nu.

Rätar till gardinerna, stänger fönstret och
bjuder in goda grannen på snittar och skratt.