Du söker efter någon men du vet inte vem
du vet kanske var du bor men du har inget hem
du ser en massa människor och de säger hej
de borde göra mer än att hälsa på dig

Du söker efter ögon som kan se vem du är
och som inte bryr sig om vad du har för besvär
men många blundar jättehårt när något blir tungt
de färdas helst på stigarna där det är lugnt

Du söker efter leenden och lockar till skratt
men du vågar inget mera där ute för att
det finns en massa fördomar som även du har
så länge det finns rädsla så stannar de kvar

Du söker efter närheten och måste få tröst
för det finns så mycket skit som blockerar din röst
du kunde kanske skrika högt så mycket det går
men det är inte säkert att någon förstår

Du söker efter elden men du får bara rök
verkligheten väcker dig som en galande gök
den rycker dig ur drömmarna så att det bränns
det är klart att det känns när just ingenting känns