Föreställ dig att du är
mellan sexton och tjugotvå.

Då tycker du förmodligen att du är odödlig
och att om någon drabbas
så är det i alla fall inte du.

Sjuk eller skadad kan du bli,
men du dör inte av det.

Föreställ dig sedan att du är ungefär trettiotvå.
Fortfarande är du i princip odödlig.
Ändå känner du dig plötsligt inte riktigt lika säker
som när du var mellan sexton och tjugotvå.

Du har sett att släktingar och vänner kan
'som falla ifrån',
och det gillar du inte alls.
Kan det hända dem,
vem vet då vad som kan hända dig?

Föreställ dig att du blivit femtiosju.
Du känner dig åter igen
som om du vore odödlig och nästan osårbar.
Det som inte fick hända,
det har väl varit bra nära några gånger.

Du vet att du lever 'på övertid',
undrandes över hur det är möjligt
att du klarat dig någorlunda
och att du ännu har något kvar att vänta på.

Du vet om att slutet kommer,
någonstans där framme.
Vid vägs ände.
Bara att du inte vet när, riktigt hur
och inte heller säkert var.

Kanske du försöker få livet
att bli litet mera,
vara litet längre.

Men slut tar det förstås,
det gör det ju för alla.
Därför även för dig?