Världen här, är likt en stad som är i ett vidsträckt land. Men mycket långt nere i havet av landskapets marker. I en del av ett universum som i en skog, där mycket finns och bor.

Det växer rötter i strövtågen. Det söks omkring efter de gränslösa svaren. I varje mening av orden som är gjorda i sina nu. Av mönsterfält och årstidsljus. Här beklär dagen, klara bäckar små, att nå sina vrår. Att leva mycket. Att inte leva för lite. Att leva livet, det som här har blivit givet.