är jag ingenting

är jag

ett helt obetydligt ingenting alls

en chimär en

hostia

då

såg jag dig gå längs stranden

men det var alldeles

vindstilla

-

och

sanden var vitare än det vitaste vita

bländande vitt

och du

bara sprang över åsarna

mellan höjderna

och haven

helt

orörligt stilla begrundande

med håret fladdrande

i stormen

fann du det inre

lugnet

i vågornas böljande dån

men jag

-

gick långsamt ner mot den

dimhöljda byn

medan

trålarna som låg förtöjda vid den

gamla fiskehamnen

redan gjordes

klara

-

för avfärd