”Allt bra?”
Naturligtvis inte. Hur skulle det gå till?
Så fånigt och dumt, frågan är ju imbecill.

”Allt bra?”
Inte en chans, så kan det inte vara.
För mycket begärt. Hur ska man det besvara?

”Allt bra?”
Jag vill säga nej, det är en utopi.
Ett jakande svar finns det ingen sanning i.

”Allt bra?”
Mot bättre vetande säger jag ändå ja.
Det är inte sant, men du får vad du vill ha.

”Allt bra?”
Aversionen jag bär på mot denna fråga,
beror på att den är en språklig odåga.

”Allt bra?”
Fråga mig hellre hur läget är,
så behöver inte svaret bli en chimär.