"Vi är konservativa julfirare i min familj".
Jag vet inte hur många gånger jag sagt exakt den meningen till vänner och bekanta, men det är väldigt många. Flera av mina närmsta vänner har säkert fått höra den mer än en gång. Och den är, för all del, inte helt osann. Vi har alltid firat jul hemma, alla i familjen har alltid varit med, vi har ätit julbord lite efter 13, sett på Kalle Anka, delat ut julklapparna efter det och sen i princip tillbringat resten av dagen med att sitta framför TVn och proppa i oss onyttigheter. De här sakerna har aldrig varit förhandlingsbara.

Under de åtminstone 20 julaftnar som jag kan minnas har ytterst få stora förändringar inträffat. Någon gång flyttade vi permanent TV-tittandet från övervåningen till nedervåningen, tomten slutade komma när det yngsta barnet slutade tro på honom, och för några år sen anslöt brorsans flickvän till julfirandet. 
Men när jag tänker efter har även flera små och medelstora förändringar inträffat. Julöl dök upp som ett alternativ till julmusten när vi barn blev tillräckligt gamla, ett antal fyrbenta vänner har kommit och gått runt julbordet, julfirandet har anpassats till ny teknik (julhälsningar har lagts upp på Facebook etc.) och Karl-Bertil Jonsson började vi se på först när jag var i slutet av tonåren; det var definitivt inget måste när jag var yngre.
Och tanken slår mig: har vårt julfirande verkligen förändrats långsammare än samhället i stort? Samhället förändras långsamt; visst sker stora, genomgripande förändringar ibland (genom t.ex. politiska beslut, katastrofer eller krig) men allt som oftast är förändringen långsam. Liten förändring läggs till liten förändring och det är först i efterhand man inser att alla små förändringar tillsammans skapat en stor förändring och att ingenting är som förut. Säkert är det så med vårt julfirande också: om jag kunde åka 20 år bakåt i tiden skulle jag säkert inse att vårt julfirande har förändrats på fler sätt än vad jag tagit upp här.

Kanske vore det bättre att säga att vi är reformistiska julfirare. "Reformistisk" brukar användas som motsats till "revolutionär", och revolutionära julfirare är vi definitivt inte. Revolutionärt julfirande för oss vore att dra till Thailand över julen och steka på stranden när hela Sverige ser på Kalle Anka. Och det har vi aldrig ens funderat på.
Det står alltså mellan "konservativ" och "reformistisk". Och ärligt talat, "konservativ" är ett tråkigt ord som för tankarna till bakåtsträvande och en aktiv ovilja att ta in nya idéer. Om vi verkligen var konservativa julfirare så kanske vi aldrig ens hade flyttat ner till nedervåningen utan suttit kvar i den där slitna, malätna soffan där uppe  som nog hade varit bra trång för fem vuxna människor och några hundar. För att det var en principsak.
Nej, i fortsättningen ska jag säga att vi är reformistiska julfirare i min familj.