Orions bälte ett möbiusband i stjärnstoftet ,
mellan svarta hål söker sig nebulosan till sin mittpunkt
i allt snabbare roterande takt,
tills den brister i en fruktansvärd kaskad

Expansion vänder förödande snabbt till retardation,
resan utåt vänds inåt i galaxernas stjärnhop.
Kompaktheten blir till ett glödande klot av allting som fanns,
svalnar under miljarder ljusår
blir så kompakt att nästan inget finns kvar,

Efter miljarder ljusår vänder kraften sin pol igen
Expansionen tar fart.
Galaxer och stjärnor bildas i expansionens
allt snabbare takt, stoften blir till och formar vår sol och
jord.

Vad är vi i denna oändliga upprepningens värld,
ett stoft av ett stoft,
inget att räkna med i expansionens oändliga färd.
Retardationen kommer igen , koncentrationen
av universum slukar vår värld
för att efter miljarder ljusår i expansionen uppstå igen
i evighetens outgrundliga färd