En ensam snöflingestjärna dalar tyst
ett stjärnbarn faller ned i handens kupa
berör den nuddande lätt
med min fingerblomma
den får inte smälta
vill bevara den första oskadd
så skör och genomskinlig
med gnistervita vingar
ur vandrande molnbädd född
Som av en våg drabbas jag
översköljs av glädjen
att inte behöva jäkta och grubbla
att endast med barnastor blick
i ett magiskt ögonblick
njuta av skönheten i nuet
liksom när barnet smälter
den första snön på sin tunga