redan i januari
brukar jag få ljusgrönt
i hjärtat en bra bit upp över öronen
likt skir trygghet
när mörkret trots allt vänt
genom denna förväntansfulla kulör
rodnar jag ljusgrönt?!


ifall några solstrålar gläntar
på min stängda gardin
för att inte tala om
just din april
och himlen uppenbarligen
ligger kvar ännu
så att staden ser åtskilligt mycket vidare ut
och husen smått genomskinliga
som om våran distans
har krympt
i vintertvätten
då skriver jag ända hem till dig


i juni drunknar vi alltför lätt i ljusgrönt
som om det vore självklart
att svart snöslask tillhör något förgånget
ingen djungel ens begriper
men under mars känns
längtansfyllda kämpandet allt skönare
varje solglimt en nåd


hur många lager av minusgrader
och grå zoner
vi än har lindade om oss
ja, hur länge missförstånden
än tänker pågå
i sin kollektiva spiral
av osynkad cirkel
likt groteskt försenade svar
så andas jag frågan
?!
och vågar tro att våren är på väg


går mot gult
på starkare grund
för den jackan jag kan
bära fram till juli
ända nu från januari
är ju så ljusgrön
åtminstone min inre jacka