När systrarna mina fick åka till balen
blev jag som var äkta av avund helt galen
Jag tände en brasa att locka Hin håle
Han kom som ett skott, och jag såg honom småle
Med klövar på fötterna steg han ur askan
Jag sporde om där fanns en klänning i flaskan
Han hickade, sade Jag skall blott sy till den
så att den dig passar och ger rätta bilden
Ja, gör det, jag jublade, djäklar anamma
och hoppade kråka med volter och skutt
Nu skulle jag lura min oäkta mamma
och sjöng tills min strupe var nästan kaputt

Så säg mig nu, Askungen, hur du vill ha den,
han sade. Med urringning ända till vaden?
Du kan till exempel den också få slitsad,
med tingel och tangel och tjafs vackert snitsad
Jag svarade Gör den så grön att den lyser
i havet av hovfolk att snart nog de fryser
men bländas som stekta av de krusiduller
du skänkt mig, och faller så huller om buller
att jag, endast jag, mäktar stå upp på benen
och möter i yran min dyrkade prins
Nog skulle väl mycket du ge för den scenen
när liknande knappast i världen ju finns

Med hornen på huvudet skrattade token,
höll vinglaset höjt, som i diktareboken
Jag bad om mer tyg och ett släp av gudsnåde
Med några små trollramsor bragde han både
det ena och andra till väntande galgen
och skrålade högt som det anstod kanaljen
Jag lyfte ned kläderna, trädde dem på mig
och skulle ha önskat familjen då såg mig,
steg ut för att sätta mig salig i bilen
där Hornpelle gjort sig till kvällens chaufför
I vansinnesfart sedan körde han milen
till Tingshusets festvåning i Helsingör

Polisen hann inte alls med oss den kvällen
försökte få tag i oss på flera ställen
men måste ge upp när vi for över fälten
passerade campingen, kvaddade tälten
Vi anlände sjungande med varsin pava
blev frågade om vi till måtta kan stava
och vägrade blankt såsom andra att köa,
det kunde ju när som helst börja att snöa
Förvisso var det en normal julimånad,
vår himmel var molnfri och aftonen varm
men vad göra när man fylls av sådan trånad
som den jag nu kände inför kunglig charm

Min klänning, med omfång, och släp och paljetter
fick sådan publik, att väl tusen biljetter
den kunde ha sålt för sitt storslagna vara
Nu skulle den dock bana väg åt mig bara
Och många var de som den fällde med fållen
samt några med släpet, på det höll jag kollen
De nålar som alltjämt satt kvar i min krage
fann väg till en tittares närgångna mage
Han skrek som en skadskjuten drulle i skogen
drog ilsket och svärande ur varje nål
och Hornpelle sade Väl var att du tog’en
Likväl bjöd han främlingen supar och skål

I baren var fullt av de finaste drickor
I närheten skockades tiotals flickor
runt prinsen som inte en fot kunde röra
Jag frågade sällskapet Vad skall vi göra
Då trollade han med min klänning en smula,
den lyfte med mig som på flyende sula
till prinsen och skuffade flickorna undan
En pep och en skrek, och en sade Vad hundan
Nu höll jag i prinsen, i dansen jag förde
Han stirrade rakt i min urringning ned
så blek som ett lakan, vad var det som störde,
jag undrade då, och jag undrar nu med

Jag bar honom ut på den breda balkongen
när tröttnat jag hade på dansen och sången
och sade till honom Det här skall vi fira
varefter jag köpte till oss varsin bira
Då pekade Hornpelle på armbandsuret
och prinsen mig frågade Vems är det djuret
som har sådan otäck och frustande mule
Jag sade Var lugn, det är bara Den fule
De skakade hand såsom gentlemän brukar
Jag gick några ronder till baren igen
Min klänning drog ned både damer och dukar
på väg till och från, och jag tänkte Än se’n

Vid tolvslaget rev den ned storbaldakinen
Jag sprang då i trappan mot lyxlimousinen
En sko for till väders och träffade kungen
som illgrön av ilska skrek Ta den där ungen
men ingen hann upp mig, ty åter sågs flyga
min räddande klänning med vingar så dryga
Den gled som på såpa till sätet i bilen
och slitsen sprack upp som om det varit stilen
En vaktgubbe svimmade när han fick skåda
de prickiga strumpbyxor från H & M
jag haft all vår kväll, och om jag blott fått råda
nog hade jag ännu så glatt burit dem

Man skulle mig söka i månader sedan
men jag hade varnats av Hornpelle redan
från alltför hög synlighet, bäst var att stanna
vid brasved och skurhinkar, orden var sanna
Trots det kom polisen en dag hem till stugan
som styrdes av farsgubbens styvbarn och frugan
De bar på en låda, i den låg en känga
av typen som ingen på jord skulle kränga
En tvingade mig att den sätta på foten
Han gnuggade händerna grundligt minsann
och letade rätt på min rob, idioten
men hörde dess morrande ljud, och försvann.



2/5 2021