Spela, vackra väderpipa, fly i eterns ro
Nudda rymdens solar, hälsa på och till dem vinka
Kom så glad tillbaka, låt dig ingenting försinka
bara res i frihet över mo
Liten hackspett flyger mellan
tall och gran, och vilar sällan
Vid det minsta rop han lyfter, finner annat träd
Kanske han en fjäder tappar
när han mänsklig röst uppsnappar
sätter sig i säkerhet, vill leta mat i fred
Väderpipa, ljus som skrattet, följ den gärna åt
på dess lätta vingars vandringsstråt

Pingla, skira fönsterklockor, i den vind som far
Pryd i hemmets vrå dess luft när ni med toner talar
låt dem ystert eka genom hela husets salar
innan de till flykten kanske tar
Med musiken glädjen randas
lyckans lov i rummen andas
om ni bara pinglar vid det öppna fönstrets karm
ger er hän vid vädrets krusning
dansar runt i pur förtjusning
lystras till i våren skön som lockar vän och varm
Skatan slår sig ned på brädet, vet ej vad han vill
månne hör han klockors ljuva drill

När du, husets dotter, övar på din nya flöjt
ger du liv och skepnad åt det tryckta partituret
Takten håller du så fint med hjälp av mässingsuret
I den stunden spelar du förnöjt
Alla yttre ting försvinner
i din själ musiken brinner
ty nu blir den Tanken själv och du dess instrument
Öppna fönstret mot det fria
om ditt liv kan ingen sia
blott att dina toner en gång skall ha återvänt
Spela, vackra väderpipa, fönsterklockors sång
morgonen är klar men inte lång.


3/3 2024