*
Dessa grumliga glasväggarna
håller samman vårt lysande vatten
och låter oss simma
i ett ljummet paradis.

Utanför ljuder rösterna,
dämpade och svårtolkade.
De verkliga orden
tränger inte igenom
och det är tystnaden i denna dröm
som får stenarna att växa.

Vi gömmer oss långt bakom bergen
och sjunker ner i den mjuka sanden
där pärlorna vilar.
Pärlorna
som aldrig har lämnat vår botten.

Det är bara när vi lyfts upp
av de kupade händerna
som vi vaknar till
och ser ut över havet.