jag älskar dig alltid och mer för varje gång

du kommer med glömt liv på månens grå perrong

vi far genom gravfält mot staden byggd av guld

där glädje och smärta förenas utan skuld

trots ensamma platser var hela vägen du

från ungdomens snedsteg till gubben jag är nu

om vore din tilltro försvunnen nästa år

då trevar min saknad längs tusen djupa spår