Byfånen sitter på en bänk utanför speceriaffären, alla hejar på honom
han hejar tillbaka.
Han har en grårutig keps med öronlapparna nedfällda , skärmen är vikt på mitten och kepsen djupt neddragen.
På fötterna har han grova kängor, byxorna är vida och den grå jackan av grovt tyg är knäppt till hälften.
Alla känner byfånen han är oförarglig och de flesta behandlar honom som han vore vem som helst.
Småpojkarna brukar retas med honom men det är som som om han inte fäster sig vid det utan snarare gillar uppmärksamheten, när responsen uteblir så slutar dom , vuxna som ser det brukar säga till, sluta med det där.
Värre är det med de halvvuxna pojkarna, dom brukar slå sig ner intill honom,
han känner sig smickrad av uppmärksamheten.
Dom försöker få honom att göra olika saker, ibland går han på det till deras stora förtjusning.
I dag får man ta karameller gratis det har handlaren sagt.
Byfånen som heter Lars tittar lite misstroget på dom ,ääähum säger han är det så? visst säger alla i korus, se här säger en av dom och håller fram en påse med karameller och sträcker fram den, du får smaka.
Lars tar en och smakar, uuum säger han och smackar med munnen så att alla pojkarna skrattar och slår sig för knäna.
Gå in bara säger en av dom, han säger ingenting det är bara att ta ,
det gjorde vi.
Lars är tveksam men reser sig till sist han vill gärna vara tillags och går långsamt mot dörren, pojkarna flinar och försöker titta in när Lars går in men ingen vågar följa med .
Väl inne tvekar Lars men går sedan fram till glasbehållaren med karamellerna sticker in handen och tar så många han kan.
Handlaren tittar på honom, är du så karamellsugen säger han, mmm säger Lars och vänder sig om för att gå ut, bara för denna gången säger handlaren.
Han har anat ugglor i mossen.
Lars brukar bara gå in i affären när han har en lapp med sig hemifrån.
Handlaren har sett de flinande pojkarna genom springorna i dörren och anat sammanhanget.
Väl ute sträcker Lars fram handen med karamellerna och bjuder,
det är bara att ta därinne säger han, pojkarna tittar misstroget på honom och tar några karameller, de går snopna därifrån, ni får ta mera om ni vill ropar Lars efter dom.


Sensmoral, skrattar bäst som skrattar sist.