En vän sa till mig en gång, "det skulle inte förvåna mig om du inte fanns på riktigt".

Och visst är det så. Vi är ju såna som vissa inte tror på. Vi är av samma massa som tomten som spöken och kanske gud, ingen kan röra oss. Vi är en cyklon i biologismens ansikte, spränger fram genom allt livet lärt dig och lämnar inga fotspår, bara känslor.

Han fick inget svar, men han förnam mig.