En skrivande själ
som fängslar läsaren
behöver nog inte
bekänna färg. Även
om kartan känns
ofullständig, planen på
flykt till ett
mera verklighetens fängelse.

Stressen över att
vara någon eller
utföra något, tillföra
något räknas nog
inte i hur
många lik en
måste kliva över
eller räknas som
poäng i paradiset.

Skrivandet är väl
som målandet eller
teatern och dansen.
Mera upplevelser i
stunden än bara
förspel inför slutsteget?