Sov du den natt då murarna föll?
Drack du ett vin för att döva en röst?
Satt du i ett moln och svävade fram?
Surfade du på ytan av allt?

Hedrade du din faders ord
för att du länge leva i ditt land?
Jag är din röst, du som platslös är,
din civilisation brister itu.
Blicka ut över ditt land - där har du din skog,
dit må du fly, när du skyddslös är.

Men jag känner än denna märkliga hemlängtan ...

Jag saknar mitt hemlands varma vindar
dess djupa skogar, jag vet inte om
jag kommer tillbaka dit.
Tiden har gått så långt och makterna har vänt på varje sten
för att välta omkull allt jag känt, allt jag gjort ...

I Smålands skog är sorgen stor
syster, bror, fader, mor och moderjord
hör vad jag såg!
Frihet från rötternas makt ...
för rastlösa fötternas takt
historien lär oss att
vi aldrig lär oss någonting.