Tyvärr, du kan inte ha mig i koppel, jag är inte den som sitter snällt för din eller någon annans skull.

Jag passar inte i ditt stilla lugna liv, jag blir rastlös av minsta lilla.

Och inte vill jag ha min tandborste i din mugg, den har sin egen plats och stannar hos mig.

Du pratar så stort om känslor och kärlek, men har du någonsin kommit nära någon annan? Öppnat dig och slukats med?

Du kanske kan leva så men räkna inte med mig, jag flyr innan du ens har vaknat.

Men om du väntar och står ut så kanske jag kommer igen.

Fast jag trivs i mitt eget lilla rum, där kommer du aldrig in, så sluta tjata och lämna mig i fred.

I morgon kanske jag är någon annan, du känner inte mig.

Som dag och natt, två i ett, växlar jag person efter eget humör.

Det som känns så viktigt idag kanske är glömt i morgon, och vad jag gjorde igår har ingen mening.

Jag vill leva efter eget behag, vill inte rätta mig efter någon. Du kan inte fånga mig och få mig till din like. Så sluta tjata och lämna mig i fred.

Det är vardagen med dig jag fruktar mest, och det är ju dit vi kommer om vi fortsätter så här.

Så det är bäst vi slutar här, innan vi ens har börjat...