att mirakel åter kan ske
att första ljuset tändes
fast ingen sol brändes
en bräcklig flicka
ur moderlivet sig höjer
hon långsamt på nacken böjer
så blygt hon tittar fram
livet är det som föddes åter
modigt mot ljuset hon sig räcker
reser sig på skälvande ben
på dagen i otålig väntan
om natten i tärande längtan
att kokongen slutligen brister
äntligen vingarna hon ut slår
i mitt fönster hon lyser där hon står
i andlös skönhet hon sjunger
sånger till livet
andas ljuset som henne är givet
fönsterbrädan är scenen
där hon sjunger livets sång
ännu en gång