Han luktar mjukt av parfym, skarp cigarettrök
svag doft av öl och människa
som att han bär festen med sig.

Och direkt
förflyttas jag

till diga mornar, efterfester som aldrig tar slut,
och sol som tittar fram över taken.

Jag lutar mig in
i festens mitt,
i hans famn och jag
drunkar
får ingen luft

det känns som att vara kär
fast våldsamt.

Han ser på mig med trötta ögon,
sorgsen blick, mjuka läppar
och utan ord viskar han till mig
att han drunknar i samma vatten

och vi flyger hela natten
och vi faller hela natten
och hela natten
kretsar vi
som hungria gamar
som livrädda djur
kring varandra.

Han bär en doft av alla nätter vi haft,
alla nätter vi lånat, stulit, vågat
han bär en doft av trötta löften,
hopp som sakta ebbar ut

jag lutar mig i i hans famn
och jag önskar att jag
drunknar.