Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Saknad

andrummet späddes ut
av aska och händer
av bristen på nöd
jag så förtvivlat saknat

och jag sträckte mig långt
längre än mina armar räcker
efter det mörker
som gått förlorat

i det mjuka diset
återuppstod de
de jag aldrig kunde nå
men som jagat mig genom livet

och jag stannade där
i ett rum utan väggar
där marken ständigt
ger vika

i ett oformligt halvljus
där avståndet minskats
till en bedövande
närvarande tystnad




Fri vers (Fri form) av Engel
Läst 529 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2018-02-18 04:27



Bookmark and Share

  Marita Ohlquist VIP
Texten är som en gobeläng med många tänkvärda inslag i varpen!
2019-04-25

    ej medlem längre
Storslaget. Grådask rakt i ansiktet, kremera mina vokaler till poesi och sluka mig hel. Här står jag och trampar vatten, never mind me. Sedan kom jag tänka på en låt, du vet som när man råkar bifoga en fil, den hör inte hemma där men den kommer ändå.
https://open.spotify.com/track/5fuON606j1hkPGJhFMwerY?si=SNRB_1jqROGozKZhasqGvg
2018-09-03

    J. Herward
Mörkret, ögonen har anpassat sig till ljusbristen, att det nu känns obehagligt att öppna ögonen fullt ut. I det mörka fylld av så mycket osäkerhet, men ack så väl känd, att det på något förvridet sätt blir närmare än jaget till sig själv. Svårt att återkalla till något en inte längre känner till, hur var det innan allt kom till? Vem fanns då. Vem fanns då. Vem fanns då...


Kan vara helt ute å cykla här, min tolkning och intryck är den att texten beskriver en relation till något eller någon.

Det tar sin tid att läsa detta koncentrerade innehåll, når ut till och berör flertalet.
2018-08-26

  SatansSon VIP
jag håller med Jenny
2018-08-16

    ej medlem längre
Med oerhörd fingertoppskänsla och närvaro är din text både ett greppande av ljuset och samtidigt känner man den briserande skörheten i att fånga något som gått förlorat, som om marken under känns och försvinner om vartannat. Det är i det osagda, i frånvaron, styrkan i uttryck och känsla finns. Vilken stark text!
2018-03-02

  Lilla My* VIP

Saknaden saknaden eller saknaden att stanna kvar i ... det löper en sorgesam ton genom dikten och de här orden stannar kvar:

"och jag stannade där
i ett rum utan väggar
där marken ständigt
ger vika "


2018-02-23

  Anya VIP
Jaa den där gungflyn som du beskriver känns sannerligen igen. Rum utan väggar och en mark som ger vika. Bra ordat!
2018-02-20

  KattenKin VIP
Vacker och gåtfull text, och ömsint, som Nanna X säger. Jag kan relatera till skilda saknader, allt ifrån en del av sig själv, till en del av andra. Mångbottnad. Ändå med närvaro.
2018-02-19

  Nanna X
Visst kan man sakna ett mörker, likväl som ett ljus. Ömsint och välskriven text.
2018-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Engel
Engel