Min hemort var en sagoskog full av äventyr och skratt
Skolan, en plats för kreativitet & lek tills man blev matt
Men något händer med verklighetsbilden när tiden har sin gång
Obekymrade barns visor byts ut mot villrådig klagosång

De omkring mig var i verkliga fall råttor, min hemort en kloak
En insikt som föder rädsla för att fastna i detta vrak
Enda utvägen är ensamheten, att leva som eremit
Kloakråttorna ser föraktfullt på varelsen som inte hör hit

Reser i mörker mot slukande hål
Rädsla som biter tag i min bål
Men efter en tid så tappar rädslan kraft
Fann någonting i ingenting, den bästa känslan jag haft

Allt i det förgångna förlorar betydelse,
det enda som återstår är här och nu.