Svamparna gror plågsamt ur kroppen jag
känner det blodröda ila ända upp i tänderna så
nacken knakar medan fingrarna
spretar likt skivornas orgasm under hatten
ned till rötterna undan
solens brännande villa

sporerna har sin jungfrufödsel där mellan sinusvågorna
den spröda vävnaden knarrar som saffran i svallets symbios
jagets benvita kroppar skummar och blommar skyndsamt ut i
en passionerad resa härifrån
till

atmosfärens motståndslösa

oändliga dunster

aldrig mer bunden av jord