i går vilade himlen sina ögonlock
mot taken
skärningspunkten var gränslös.
himlajorden var snö

i dag har himlen öppnat sitt öga
solen broderar klockslagen
har lossat på solkragen



drömde en dröm i natt
såg själen löpa över gräset
medan oxen betade månvandrarens krumma horn

det är frost ännu. nätterna är vita

skrattmåsen väckte de näst intill döda
drömmarnas slott
öppnas ju blott i stunder då darrgräset springer
liksom hjorten efter själen.
löper mot gryningen

sprängde målsnöret. stod lagerkransad
svor eden. handen instucken mellan hjärtat
och bröstbenet alltid. Tro är att veta