Den sitter vid hårfästet, lite som en elakartad finne. En sån där som man vill klämma fastän man inte borde, för man vet att det bara blir värre. Sen gör man det bara. Och det blir aldrig sådär skönt som när man var fjorton och kunde spruta gult på spegeln i hissen upp till skolkuratorn. Idag för akne tankarna till jeans med röda sömmar. Så har det varit i flera år nu. Men det blir bara värre. Huden lossnar ovanpå. Det blir rött och fult och irriterat. Som när man har på sig dyra jeans som sitter illa; man blir röd och ful och irriterad. Och den försvinner inte. Finnen. Det är likadant med maktlösheten. Det är nog bättre att låta den vara.