på sommaren frös vi fast vi hade aircondition med både varmt och kallt. inlindade i blommiga filtar och med byrå, madrasser och en gammal panasonic cd-spelare som barrikader för utanförvärlden där någonstans. världen med arga asiatiska tanter, brandgula meloner och maskiner med allt du kan önska för några mynt. vitaminer, öl, kondomer, porrfilmer.

vissa är födda olycksfåglar. olycksfåglar har blommiga filtar om sig, drömmer om mat och de har värmen på medan ösregnet räknar på sin elfte dag. de värmer den tredje skålen miso. insekter försöker ta sig in genom slutna nät mot balkonger.

olycksfåglar har fukt från huden och i rökiga andetag. ömt vårdade plantor möglade, sköldpaddor vände magen mot regnet. drömmarna var inte så stora, men med ålder blir drömmar än mindre. och ändå. lindade ben om natten och hallonschampo i håret. lyckan att vara olycksfåglar tillsammans.

lyckan att två decennier senare fortfarande minnas de rusande bilarna i Aoyama, att minnas väldigt blå tofflor att skydda fötter mot förfrysning. en gång hade hon en solros i håret och ett lånat rött linne med remmar, det var någon midsommarfest, ett par hånglade på gräsmattan efter för mycket Hooch och en tvilling spelade gitarr. alltid en gitarr när man vill höra Oasis.

det var det året.

en gång har han havet under sina fötter, han var en fågel eller Jesus som kapade skummet av vågorna och trots allt. trots allt så står vi här, balanserar varsin pol. olycksfåglar kan vakna bland kartonger och någons bortglömda tidningar med trycksvärta fast mellan hår och hud. men ändå kan de kapa hav under sina fötter, fast drömmarna blivit mindre med åren, men inte mindre än underverk. och det förflutna har vuxit sig större än sparvar i hjärtat.