...är att när en har dem hos sig, upptäcker en själv att det finns så mycket att göra som en själv skulle kunnat fått gjort. Om en Anders, Sixten eller Helen varit 'någon annanstans', det säkert skulle bli gjort även. Men när de har lämnat en själv, på något underligt vis, känslan av att det nog inte är 'fullt lika bråttom' med att göra det där som det nyss var så förargligt att behöva som 'skjuta upp till en annan dag'.