en hypotes

utan lag

utan ordning

en smärta längst där inne

ett kaotiskt absurdum infinitivum

spräckt glädje

krasat inre

färger i en regnbåge

du trycker älskat upp henne mot väggen

kysser intensivt och vågat

dina läppars ivriga hunger

hennes rygg mot din spegelbild 

Den kärleken inkvarterade sig utanför grinden

vår är här

du är lycklig nu

jag är lycklig nu

Sen ånger är aldrig tidig

de föreställer sig skuggande planer

ditt bittra minspel 

ofrivilligt gör vi en reflexion

oanat  berör vi våra begåvade ytterligheter

vår spöklika vänskap

hur motstår vi dessa åtstramningar 

I denna kalla logik.