simmar förbi
ordvalen
ett namn för bröstben och hjärta
som klappar under västen
alla sår som blöder
strimman av liv rullad i en linda
försiktigt drar i tråden
då ordvalen simmar förbi
havet sjunger
ger varje människa hopp och tro
liksom vårt drömparaply

vi kan stå där
med bröstbenen i handen
ropar till himlen
-- herre min Gud du har övergett oss
lämnat oss på stranden
främlingar vänder bort handen
när vi sträcker vår

men havet sjunger alltid livet åter
ger hopp och tro på våra möjligheter

och då växer vi i tron