jag stillnade i hagen
efter en kort galopp
och började beta gult gräs
strå
efter strå

aldrig hade himlen varit så milt blå
som denna frostnupna marsdag
aldrig hade jag sett himlen
breda ut florstunna moln
på trädkronornas yttersta grenar
de hängde som skälvande tuvull i topparna

då jag lyfte huvudet såg jag Eva komma gående
med äpplet i handen
tillit det är när jag lägger mulen i handen
och tar äpplet

Adam