Dimman omsluter träden
när natten skymmer
står på klippan i solnedgången
ser solen seglar ut över havet och dalar
skimret stiger upp ur djupet

vad ser vi varje dag om inte
vid horisonten de oheliga
fotfolket närmar sig
korståget det röda korset mot det vita
gör allt för omvandla oss till ett urklippt tidningsark
ett stycke kött format av sorg

de rör sig som flockdjur!

Vad är det för måltid de dukat upp
pappersord tomma löften
vi gömmer oss inte mellan trädens grenar
varje dag maktens nyheter tänder fyr på elden
över hur världen och individen kränks
vi eldar under vår vrede dämpar inte vår smärta
över livet som stjäls ifrån oss

Ge oss starka vingar
så vi kan flyga upp i bergen
där ingen falsk profet kan följa oss
till ängen där gräset lyser grönt
varför innefattar gemenskap
idag så många ensamstående öar
för att människor då sant och osant
skakas samman
med skeppslasternas korallröda klockhyacinter
så skapas färglösa kopior
urvattnade kläder
i sepiabrunt
hur bär vi oss åt
då upptrampade vandringsleder
lägger sig i försåt
och vill spika upp oss på ett kors

i krig finns inget vackert de sämsta sidorna
frigörs återgång till apstadiet/reptilhjärnan
visar på själviskhetens jakt på kapital och makt
redo göra vad som helst för att genomföra sin vilja
alla dessa sjukliga symptom uppvisar fågelspindeln
svårt att dölja hatets mörka bölja
och ett gränslöst förakt för den oheliga pakt
som söker med alla medel vill tvinga oss till tystnad

djupt är att beklaga den sataniska gåvan att ljuga och bedra
ondskan i sin mest beklämmande skepnad
fåfängt är försöka ändra gamla hundars beteende
pinka in reviret


en visselblower behövs varje dag i samhällsdebatten