visst har vi mycket att vara tacksamma över
har insett det finns en mening med allt
både det onda och det goda som danar oss. får oss att växa i anden
en del av oss växer mer än andra. en del måste lära om

en meningsbärare var att finna boken. det var inte slumpen som
lade den i min hand
Profeten av Kahlil Gibran

En diktare sade: "Tala till oss om Skönheten" och han svarade:
Var skall ni söka skönheten och hur kan ni finna henne, om hon inte själv är er väg och er vägvisare? Och hur kan ni tala om henne, om hon ej själv väver ert tal?
Den förtryckte och den förorättade säger: "Skönheten är god och mild" "Lik en ung moder, halvt skygg inför
sin egen härlighet, vandrar hon bland oss"
Den lidelsefulle säger: "Nej, skönheten är full av makt och fasa. Likt stormen den jorden under oss och
himmelen över oss"
Den som är plågad och trött säger: "Skönheten finns i milda viskningar. Hon talar i vår själ. Hennes röst ger vika för vår tystnad likt ett svagt ljus, som flämtar av fruktan för skuggan"

Men de rastlösa säger: "Vi har hört henne ropa bland bergen och med hennes rop kom dånet av hovar och
vingslag och lejons rytande."
Om natten säger stadens väktare:" Skönheten uppstiger med gryningen från öster"
Och vid middagstiden säger de arbetande och de vägfarande: "Vi har sett henne lutad över jorden från solnedgångens fönster"
Om vintern säger den som är instängd av snön: "Vi har sett henne dansa med höstens löv och sett yrande snö i hennes hår"

Allt detta har ni sagt om skönheten. Men då talade ni inte om skönheten, utan om otillfredsställda behov.
Skönheten är inte ett behov utan en hänryckning. Den är inte en mun som törstar, eller en tom hand som sträcks ut, utan ett hjärta i lågor och en själ i hänryckning


Den är inte den bild ni önskade se eller den sångfågel ni ville höra, utan den bild ni ser med slutna ögon och den sång ni hör med öronen stängda
Skönheten är inte saven i den fårade barken eller en vinge fäst vid en klo, utan en trädgård i ständig blomning och en skara änglar i ständig flykt Orfaleses folk, skönheten är livet, då det avtäcker sitt heliga ansikte

Men ni är livet och ni är slöjan. Skönheten är evigheten, betraktande sig i en spegel
Men ni är evigheten och ni är speglen"
Kahlil Gibran


DROPPAR AV LJUS

se droppar faller från himlen
fyller våra händer, pärlor av ljus
fyller varje sorgset hjärta
vi går på en väg av ljus
även om vi möter stunder som får oss att mista tron
Alla som lider glöm aldrig att det finns
kärlek, glädje och lycka
Känn hur mörkret försvinner av den varmaste vind
känn friden och glädjen möta rådjuren
se hur de smyger fram till natthöljda sjöar
och röken från dimklädda öar
möt gryningen med öppna händer
res er känn bojorna brista

känn hur vår heta längtan spränger varje band
då vi möter människan med så lika röster som vår enda
att vi stundtals lyssnar inåt
Människoljud - en röst i våra öron
som gör sig hemmastadd i soffan
med fötterna på bordet
Det är kärlek som är sann

ibland kommer stunder i allas våra liv
då vi möter sorgfåglar och då finns vi där i stunden
när sorg gräver hål i själen, då vilar kinden mot orden
bästa trösten som finns.

Spröd musik faller över våra andetag
så stark är himmelstråden, starkaste som finns på denna jord