För några år sen befann jag mig på en hemmafest. Jag hade ett trasigt hjärta och en hel flaska rosé. Jag hörde någon säga att; "vi nog enbart lever för att få uppleva kärlek." Och bland det klibbiga golvet där någon råkat spilla ut en cider, välta ölburkar och bland fyllekära människor, (som också levde ut sina känslor genom att hångla i köket) lyftes natten på något sätt upp. Hjärtat kändes inte lika tungt. För det måste vara precis så. Vi alla människor lever för kärlek, ja så är det. Och sedan föll någon in i vardagsrummet och spydde över mattan.