Häromdagen läste jag i en tidning att nykära människor är ointelligentare och i en annan läste jag att var tredje äktenskap leder till skilsmässa.

Kärlek är svårt, bland det svåraste som finns tror jag. Det sårar, tar sönder, bryter upp och dödar. Kärleken är duktig på att locka fram sidor man aldrig någonsin velat äga samtidigt som den är duktig på att krossa och lura människor.

Jag hatar verkligen kärlek. Hata är ett starkt ord som min mor alltid har sagt, men det är sant. Jag hatar kärlek. Jag hatar hur kärlek får mina vänner att försvinna iväg på små moln och sluta ringa tillbaka - och jag hatar hur kärlek också får mig att försvinna iväg på små moln och sluta ringa tillbaka till mina vänner. Kärlek får mig att fylla varenda dagbok med ett och samma namn. Jag hatar det. För när han väl står där är alla ord slut och det gör bara ont i magen. Jag hatar att analysera varenda gest han gör, varenda sms jag får och till slut övertyga mig själv om att nästa gång vi ses, då kommer han minsann att känna precis likadant som jag gör.

Kärlek är att kallsvettas för att han sitter bredvid. Det är lättnaden man känner när han vänder sig om och säger några ord. Att gå upp på morgonen för just dessa ord och för att han kanske ger dig dessa idag, och lägga sig på kvällen för att drömma om dem (med en viss modifiering på hans ord, såklart). Det är patetisk, motbjudande kärlek.

Det är så många timmar av ens liv han har tillägnats utan att ha en minsta aning. Så många jävla tårar som ens vänner tvingats torka bort, och sedan, när han står där klistras ett leende på för alla älskar lyckliga människor, men ingen blir olyckligare än den som älskar någon och inte älskas tillbaka.

(Men ibland (ibland, ibland, ibland) är kärlek det vackraste som finns. När man håller en annan hand i sin och vaknar med en närhet mot sin rygg. När man ringer och någon svarar och när man ger ett leende får man ett tillbaka. När sådant händer minns man inte riktigt längre att olycklig kärlek existerar. Därför att det viktigt att skriva om den också, för kärlek kan göra så hemskt, hemskt ont.)