Zinkanod= Hårda tiderNästa morgon var för ljus för att sova i töcken vadade hon ensam i förnöjsam bukt vilandes med doften som ljuvligt svepte iväg
Han hade etablerat ett förtroende med henne konstnärsfullt deklarerades de känsligaste känslorna och ändå ...ändå hade han ingen aning om skälet. Ändå, satte han sig själv i centrum
Det var därför jag klappade dig på huvudet och sjöng vyssjandes...nynnande dig till sömns Lyfte dig till sängen, lade dig ner Minns du? Nej. Jag vurmar din skörhet, din sorg, din bitterhet Jag är rädd om dig för dig, de dina, du är betydelsefull! Res dig nu! Var stark! Sluta gräva ner dig! Det gör så ont att se dig så här.
Det är de flytande isbergen som stillar sig in i en ström Allt smälter iväg, ihop och hur tillfredställande är inte det? Han kvider tyst som ett majestätiskt lejon på den resa han just börjat. Han saknar henne. Han kommer stå stoltast och vackrast av dem alla!
Du tar dig igenom dagen, precis så lite...eller mycket jag vet...ingen känner dig som jag. Omständigheterna gör dig svimfärdig. Ät! Till din förnöjsamhet har du havet glittret och en stadig vän vid din sida. Jag lämnar dig aldrig min soulmate precis som du sade om de andra två. Jag har sagt det och håller det evigt.
Jag hoppar i det ljumma natt vattnet och jag kan känna att du för en stund skrattar genuint dina vackra smilgropar syns och där...precis där i den stunden skall du vara, det är du värd. Jag vill att dagen skall göra dig glad.
Du kommer resa dig. Du kommer äga. Du kan inte gömma sanningen för mig. Din uppmärksamhet vill jag ha i detta! Du måste hålla ihop! ..... ..... ............ Jag vet ditt gömda lilla jag. Därför... .........................
// Jag älskar honom, han är det finaste som finns! Min urman! Han gör mig trygg, han gör så att jag känner mig så vacker och speciell inte minst unik. Jag älskar honom. Vad han vill med sin dag låter natten inte veta. Men hos honom vill jag alltid vara. Bland berg och dalar. I vårt lugn. Han visar mig sina kunskaper, jag förädlar dom på mitt vis Miss Planet vis,
Men kära du... återgå. Hitta dig.
|
Nästa text
Föregående Songbird |