förvirringen är total.
Jag irrar runt
i en tom öken.
Vandrar utan mål
i en enorm tomhet.
En enkel fråga:
Vad är det jag vill?
Svaret är dolt
i nattens mörka timmar.
Vad vet jag?
Vad vet du?
Den enda aning jag har
är att du vet vad du vill.
Du har mod nog
att stänga den port
beståendes av starka känslor.
Du har mage att säga adjö
och minnas vår tid som något fint.
Men jag är inte lika stark.
Jag har inte samma mod.
Jag vill inte släppa taget
om dig...
Den som har betytt något för mig.
Men nu när barriären är uppe
får man vända sin kappa.
Söka kärlek på annat håll...
Och visst, kärlek kan man nog finna,
men det blir aldrig samma sak
som det var med dig...