Själva grundtanken med renässansen var frigörelsen från kyrkan. Genom renässansen tog den västerländska kulturen ett språng framåt och lämnade den orientaliska och andra kulturer, inklusive den ryska, efter sig i utvecklingen. Kyrkan i Ryssland har inte som i väst kunnat fungera som ett mönster för statsapparaten och därför har despoterna kunnat styra. De ryska tsarerna har bejakat en asiatisk identitet snarare än en bysantinsk. Den ryska staten byggdes upp på arvet efter den Gyllene horden. Tsarerna och deras efterföljare har valt den despotiska vägen.
Öppenheten i samhällena skiljer sig dramatiskt. Dramat på teatern i Moskva kunde jag parallellt följa i såväl rysk som amerikansk TV. Det var en himmelsvid skillnad och sanningen kom ju så småningom fram och har kablats ut via Discovery. På samma sätt var det med dramat i Beslan där återigen nomenklaturan sökte mörka.
I Ryssland har vi en granne med stora naturtillgångar som inte blir tillgängliga på marknaden. Det skulle gå att köpa kol, gas och olja från Ryssland, men vem vill vara beroende av en diktatur. Det räcker med arabiska fundamentalister. Därför utvecklas kolkraften i USA, Kina och Indien, vilket inte är ett särskilt lyckat alternativ.
Den ryska befolkningen är och har varit ett offer för Kremlin och Kremlins medlöpare Kremlinkramarna. Kremlin har försökt göra en övergång till marknadsekonomi från planekonomin, som sedan 1918 har varit en katastrof för den lilla människan och en gräddfil för nomenklaturan. Utan fungerande institutioner är det omöjligt att göra denna överföring. Utan fungerande institutioner får vi ingen medelklass och utan medelklass får vi ingen marknadsekonomi.
De väldiga oljeinkomsterna räcker inte för att skyla över den ryska ekonomins brister. Redan om några år finns det risk för ett mycket stort underskott i den ryska ekonomin och förra gången blev det pensionärerna som fick bidra.