Någonstans dansar en dotter
sin sista dans
på livsbrutalitetens tonårsbal.
Någonstans svävar en
lustjakt förbi
i livlöst champagneimmigt hav.
Någonstans ändas en matrisromans,
brister en hägrande bubbla
av skör illusion
i den asfaltsvåta realiteten.

Alltmedan solen sakta stiger
över brinnande hav
och stjärnors ögon
glimmar och glänser.
Alltmedan skogar pinande
kväves ihjäl
och åkrar står stilla
och stinker.
Alltmedan anor räds i var grav
och rustningar blomstrar och blänker.

Någonstans falnar ett blomster
och dör
för att övergivet förmultna
i jorden.
Någonstans samlas vitnande lik
kring den sjö
som en gång fanns.
Någonstans förintas ett folk
av bloddränkt militär, som har
Gud Fader i handen likt ett gevär.

Alltmedan överflödets barn
frodas i finfrosseri
för att flåsande svettas ihjäl.
Alltmedan snöflingor
singlande sänker sig ned
och obevekligt smälter
i förorenade floder.
Alltmedan de intellektuella
diskuterar världens problem
och strider om svaren.