Hon har gömt undan sin längtan.

Hon längtar inte efter något.

"Jag har allt jag behöver", säger hon.

Det är sant, hon har allt hon behöver.

Fin man, snälla barn och till och med en liten katt.

Hon längtade länge efter barnbarn.

Men det kom inte några.

Till sist bestämde hon sig för att inte längta längre.

"Vi kan ju inte sätta barn till den här
förskräckliga världen.", säger barnen.

Det håller hon med barnen om.

Framförallt kan barnen inte sätta barn till världen för att hon skall få barnbarn.

Du funkar inte så.

"Huvudsaken är att min barn är lyckliga", tänker hon och säger även så, när någon av vännerna frågar.

Livet går sin gilla gång.

"Du, jag drömde om er i natt.," sa nyss en god vän hon mötte på sin promenad.

"Vad, drömde du då", frågade hon.

"Jag drömde att ni skulle få barnbarn."

Hon kände hur det skuttade till i hjärtat av lycka.

Att någon drömde att hon skulle få bli mormor,
satte igång en process i hennes kropp.

Ömsom tårar och ömsom skratt.

"Anna, tänk om det är en sanndröm!",
säger vännen, som ser hur det står till med henne.

Vännen stannar hos henne och låter henne gråta.

Sen skrattar de tillsammans, det är en sådan vän.

"Det är kanske inte för sent", säger hon till sin

man när hon kommer hem.

Katten kommer och lägger sig i hennes knä.
Det brukar han inte göra.

Kanske han anar någonting stort