Ensam på vedbacken
går hon
Uthusen står tysta och tomma
Inget ljus i fönstren
skymtar mer
Ändå är hon inte ensam
Minns en katt
som spinner och jamar
Kan känna
hur den stryker mot benet
Kor som råmar
Höns som kacklar
Hon anar någon som passerar
på väg att mjölka
Men i nyfallen snö
vandrar hennes fotspår allena
När dörren till ladan öppnas
förnimmer hon en doft av hö
Värme från djurens kroppar
Hon minns en svunnen
och lycklig tid på gården