När orden får flöda fritt
strömmar de över fälten
når in i skogens alla vrår
lyfter som musik över gran och tall
Svävar över dimhöljada tjärnen
till toner av Tounelas Svan
Skymningen sänker sig
orden ändrar karaktär
sänker rösten sin
smyger sig in under stock och sten
letar efter vila för natten
tonar sakta ut i nattens mörker
bereder sig för vila.
Poetens otium är nådd