har du fått änglavingar nu. dina ögon såg in i djupet av mina. jag behöll mitt lugn för din skull när du somnade så du inte behövde trösta mig igen. som du gjorde när jag insåg du var mycket sjuk och jag måste. svåraste stunden var att fatta beslutet. så tacksam jag är för vännen som finns där i stunden för oss alla
lejonet som alltid säger sanningen.

när ditt lilla liv började fick du det tufft på lantgården bland de trettio. många ville döda dig så du var alltid på din vakt redan som liten. som kattunge sov du i en hundmatskål. när jag såg dig sova i den visste jag att jag inte kunde lämna dig så du följde med mig hem och jag gav dig mat och ro i mitt lilla fågelbo.
men det var som igår när veterinären sa "en så söt kattunge "
"ja visst är hon söt" sa jag böjde mig inte ont anande fram och fick en smocka på näsan med klon så droppar föll på britsen.
bland mina övriga visade du var skåpet skulle stå och de flydde upp på skåp och gömde sig bland soffkuddarna. ibland hade vi ett allvarlig samtal om hur man uppför sig. du lyssnade uttråkad på mina långrandiga förklaringar och försökte få mig att byta sträng. samma filande på fiolen i moll var inte kul.
med tiden började du lita på mig och de sista åren följde du mig som en liten hund och tittade upp på mig när du ville ha mat. på bordet tronade du bland mina papper.

tack för den här tiden. förstår inte var de 14 åren tog vägen.
jag ser dig uppflugen i äppelträdet bland blommorna om våren. har du fått vingar nu och flyger bland humlorna och blommorna ?