Jag måste gå nu!

… Vad håller mig kvar?
… Våra barn.


… Men varför är jag kvar?
…Våra barn.


… Men vad har vi?
… . . . . .


…Men du, jag måste gå nu.
… Inget håller mig kvar.


… Men barnen!?
… Barnen kan följa med.


… Jag behöver gå nu.
… För att behålla mitt förstånd.


… Vi verkar ha passerade vårat gemensamma bäst före datum.


… Men det är inte din kropp jag längtar efter.

… Så komplicerat det blev.


… ”Pappa hur är det att vara vuxen?”
… Komplicerat.



… ”Men pappa, seriöst, när blir man vuxen?”
… När det börjar bli komplicerat.


… ”Men pappa, när är det bra att vara vuxen?”
… Jag tänker. ”När livet är hett, villigt, fuktigt & okomplicerat.”


… Livet är inte komplicerat.
… Jag gör det svårt.