Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett misslyckat självmordsbrev

Det är egoistiskt att ta sitt liv, förlåt till den det berör.
Jag smeker bladet på min kniv, frågan är om det är nu jag dör.
Låt blodet rinna, jag orkar inte mer.
Låt allt försvinna, det är ändå ingen som ser.
Tack till er som trodde jag var stark, tyvärr så hade ni fel.
Skyll bara inte på allt knark, jag har aldrig varit hel.
Vissa stunder mådde jag bra, ibland behövdes bara lite öl.
Alkohol ska ingen skuld ha, jag är nykter i en blodig pöl.
Min dröm var egentligen inte svår, jag var bara för svag.
Jag gav det ytterligare ett år, nu är det min sista dag.


Det är inget blod som rinner, kniven är inte i min hand.
Det känns som något brinner, kan detta bli en brand.
Jag ser kniven på bordet, jag tänker på hur jag ska rimma.
Jag söker det rätta ordet, nu har jag levt en extra timma.
Stunden ändras helt för mig, kan det jag skriver vara väl.
Kan jag glömma allt om dig, kärlek var ju mitt största skäl.
Jag orkade inte längre treva, att vid varje chans snubbla.
Texten får mig att leva, bearbeta istället för att grubbla.
I livet kom jag ingenstans, jag skrev ett självmordsbrev.
Brevet blev min andra chans, sensmoralen är lev.




Bunden vers (Rim) av Fratellino
Läst 622 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-10-05 00:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fratellino