Ett stup, en snara, tåg, tabletter eller mörka vatten

Det finns allt för många sätt

På vilket vi från livet i förtid kan gå

Bort från smärtan och skammen inom oss

Kvar finns alla dem som undrar vad de gjort

Som inte såg att någonting var fel

De får saknaden och skulden alltid bära

I vetskapen om att de inte räckte till 

För att ge någon anledning att åt livet le

Stilla vandrar tiden så full av smärtsam sorg

Ty saknaden efter den som valt att för tidigt gå

Den äter upp och tär på alla dem

Som ständigt saknar någon i sitt liv