regnet vräker ned ikväll rinner över rutan
en älskad saknas sörjer en evighet
din röst viskar
ett hjärta som brinner
fryser aldrig i snön
slockna inte
jag sörjer vid graven till livets slut
slockna inte
ditt hjärta slår högre
än klockklangen i fattiga hjärtan
Dagen ligger öde
men aldrig är nog
Oro
utan dig
Nu rymmer natten fältet
hösten skymmer
Orion bär svärdet i bältet
O höstnatt värm mitt frysande blod
dränk mig i din flod
förvandla mig
till skymning mull och vind
dränk mig jag slipper
dränk mig jag går
in i nattens flod
släck mig
evighetsgrå
dina ord är mina käraste
lägger dem mot min kind
De hänger som vita duvor i taket
hör dem andas
din vackra själ brinner
mellan orden
Det svåraste är
att inte finnas där
där där i stunden



Kommentarer på OrOn:

Gena: "ditt hjärta slår högre än klockklangen i fattiga hjärtan"
Vacker! 2017-09-22

ULJO: "Minnen och saknad hand i hand i saknadens famn"
2017-09-22

DavidM : "Texten berör på djupet"
2017-09-22

Maximilian deWinter: " Stark sak, det finns så mycket känsla
insprängd i detta alster, och det finns många, många fina hjärtinnerliga
stycken...formuleringar. Orden når läsaren och saknaden som är i raderna
känns i varje cell när man läser dikten.
2017-09-22