Att finna ett hederligt intellekt,
moraliskt och ädelmodigt sådant
med ett rättspatos av sanningseld,
värdig en gud eller övermänniska,
finna man endast i literaturen,
ej annorstädes i verkliga livet
bland människor.

Ändock ! besvärar sig oerfarna
människor att i ren desperation
ge sin dyrkan,hopp och tillit, till Gurus,gudar,politiker,idoler,
hokus-pokus,krims och krams
samt ädelstenars bländverk,
istället för att ge sitt hopp,
sin tro och dyrkan till sig själva.

Dyrkan är inte av förnuftet
betvingad,
utan i vanmakt hängiven,
en flykt till något bättre,
än sig själv.

*