nätterna river maror i mig

min saknad

mim tomhet

alla tårar som aldrig tar slut 

jag går framåt

jag plöjer framåt

Jag gör allt framåt

Jag gråter mig ur min abstinens

Jag vadar i mörkret mot ljuset

Skriver mig fri

Spelar toner 

Låter vingslag slå

Går med hagelgeväret i skogen med tunga steg

Sitter i ett plan med brummande frihet

Det finns ingen raffinerad teknik

för att få mig att sluta känna smärtan

Min motsättning emellan att vilja och kunna

ohälsa, hälsa, kärlek, orka, driva

Jag är ingen lugn och utjämnad individ

Jag vet inte vad jag är (just nu) utan dig

Jag är utkommen en kris mitt i en kris

Kaka på kaka

Min oro har legat tyst på botten länge och visade sig vara sann

Min farhåga jag from nu måste ta saklig lärdom ifrån 

Det plötsliga i att få det i ansiktet, en ren käftsmäll

Jag ville så mycket oändligt vackert och fick det,

bara för att få mattan undanryck
Jag gav dig hela mig utan förevändningar
Du tog allt, allt, allt

Såret är öppet, plågsamt frilagd

läkeprocessen är påbörjad

Så rädda mig 

inte nu

men sen

även om ensamheten drar i varenda nerv

skrapar och ristar och tappar mig på blod

Bara en kan fylla tomrummet. Bara en. 

(Allt nedan är inom parantes) 

Jag får aldrig en kollaps jag är ironiskt nog för strukturerat dum i huvudet

För påhittig, trixar sinnet dit jag vill, happiiii...och det fungerar

Återupplivar minnet med gammal lycka. Det blir bra, skall bara sakna lite till. 

Igen och igen och igen. Varje dag en nydag

Som en köttkvarns slav korv helvette kommer jag ut nymald.

Färsk slavad korv eller pytt! Kanske en sönder bränd pyttipanna galen!

Själslig ångest, förstening, gråa hår...fa...jag saknar dig. Du är i mig.

Men kris...jag tänker att den skall vara som en gåva från himmelen

bland sketna kvark amöbor i väntan på att livet skall kännas rikare och utan inre bekymmer eller spasmisk kreativitets hjärnkonflikt. 

Jag är trots allt priviligerad bara genom att ha de vackraste ljuvliga varelserna som finns i mitt liv. Vänner, musiken, drivkraften, drömmarna.

Det är inte alltid lätt att vara mångfacetterad eller begåvad för den delen

Jag vägrar gräva ner mig förevigt i själslig karghet! VÄGRAR!!

 Måste hitta min energi och om du tror just detta  är en dagboks text har du rätt.

Förtvivlat kan jag inte särskilja på allt. (just nu)

Och när jag ändå håller på så finner jag det fascinerande att min

mest lästa text på just dena här sidan skrevs av mig blott 11 år gammal.

 Vad säger det om allt egentligen? Egentligen.