Fyra och ett halvt år tog det. Så länge jag kan minnas har jag velat ha långa naglar, företrädesvis röda sådana. Nåt som gjort det aningen, för att uttrycka sig milt, svårt är att jag är född kille av bara farten och ohejdad vana. Lyckligtvis är vanor något som kan ändras.

I början av femtitalet var själva mansrollen definierad som motsatsen till den dito kvinnliga. Därifrån kommer väl att kvinnlighet hos en karl sågs som något negativt och nedsättande. Därifrån kommer några kraftuttryck gentemot killar som visade det minsta tecken på kvinnlighet i sin personlighet, t. ex. "Kärring"  "Mes" "Tjej" som alla användes som nedsättande om killar. Så då lärde jag mig att det som sågs som kvinnligt hos mig var förbjudet och skulle motarbetas gentemot mig själv.

Nå nu är det andra tider och jag har inträtt i pensionsåldern för fyra år sen. Därmed tänkte jag lära mig att ha långa naglar. Det hade jag iochförsig försökt hela livet men den allestädes närvarande skulden hade gjort detta till ett misslyckande företag på grund av att det inte var ett helhjärtat beslut.

Men, nu var tiden inne, nu var det dags,  Många gamla fördomar var på upphällningen bland befolkningen i Sverige och själv hade jag blivit tuffare och brydde mig inte lika mycket om vad andra tyckte.

Jag förstod att jag måste lära mig från grunden så jag limmade på lösnaglar för att dag för dag lära mig att hantera allt som behövde hanteras men nu med långa naglar. Jag hade dem ca. 1,5 cm längre än fingertopparna till en början något som senare skulle öka till nuvarande 2 cm.

Nåra episoder jag minns är när jag bröt loss en hel nagel, min riktiga, när jag höll på att kapa ved. Det gjorde djävulskt ont men skam den som ger sig. en annan gång på Bredbyn skulle jag ta ut pengar, då fick jag inte ut bankkortet vid uttaget, jag krafsade med mina plastnaglar men fick inte tag i det med följden att maskinen svalde det.

En annan gång i Junsele fick jag tillbaka nån krona i den rostfria koppen där växelpengarna kommer vid kassan, Jag krafsade och krafsade och till slut lyckades jag krafsa så att den istället for ner på golvet, nu var nästa problem att få upp den från golvet, senare har jag lärt mig att trycka på kanten av myntet för att få ett finger under det och ta upp det men nu tog det en väldans tid. Medan jag låg där och kravlade halvägs under kassan undrade kassörskan om jag fick tag i det i samma stund som jag reste mig upp. Jo, jo svarade jag något förlägen. Jag har senare också lärt mig en teknik för att ta upp mynten ur växelpenningsskålen utan hjälp av naglarna.

Efter händelsen med bankomatkortet brukade jag senare alltid ha en liten tång med mig men nu har jag kommit på en teknik där jag ställer tumnageln i vinkel mot pekfingret, då funkar det.

Nägot som dock är bra med naglar är följande: Det är så att jag tycker om att snickra. Som alla vet brukar det inte vara ovanligt med snickare som förlorar bitar av fingrarna.  Många gånger använder jag  fräsar. Ett fräsbord till en handfräs består i att fräsen monteras under ett litet bord som gör om överhandsfräsen till en bordsfräs. Vilket betyder att den snabbt roterande, sylvassa fräsen sticker upp ur bordet och roterar upp till 30 000 varv i minuten. Ett par gånger har mina långa naglar därvid räddat mig från att lemlästa mina fingrar, istället har en bit av mina plastnaglar fått ta smällen. Detta har även hänt nån gång vid arbete med en vanlig bordssåg. Även vid kontakt med heta saker skyddar plastnaglarna fingret från allt för hög värme. Så även om naglarna inte räddar liv så räddar de mina händer och särskilt fingrarna.

Nu den senaste tiden verkar jag ha gått igenom det som krävs för att kunna ha långa naglar, något som många tjejer lär sig redan vid puberteten. Nåja! Bättre sent än aldrig. För något halvår sedan hade jag problemet att jag bet på nagellacket på plastnaglarna i sömnen så jag försökte ha nån tunn vinylhandske på mig för att förhindra det, Det var rätt så tråkigt att alltid behöva börja dagen med manikyr. Det är framförallt på kvällen, framför tv,n jag som mest uppskattar att få hålla på med naglarna. även det problemet har lösts men inte av mig det har liksom bara "gått över"

Man kan tycka att det är fåfänga som gör att man vill ha långa naglar, men oavsett vad det är som driver behovet är det utvecklande på många sätt som inte kan vetas förrän problemen kommer, problem som är till för att övervinnas så att värlen kan upplysas av mina långa röda naglar